Jag har äntligen insett vad jag vill jobba med. Önskat att uppenbarelsen kommit till en för flera år sen men men. Som det sägs. En ska aldrig gråta över spilld mjölk. Först och främst blir det Folkhögskola,  allmän linje. Behöver fysik, kemi och biologi utöver fördjupad matematik och naturvetenskap. Sände in ansökan i lördags. Ska tala med en studievägledare på Folkhögskolan är det tänkt. Diskutera uppläggning, vad som krävs och framföra att jag kan vara i behov av extra stöd. 

Ska se studierna som en utmaning. Är motiverad. Motivationen kom när jag insåg vad jag vill satsa på. Intressant ligger vid yrket optiker. Vill hjälpa människor till ett bekvämare liv. Finna lösningar för en bra syn. Idag är yrket så mycket mer. Maskiner tar över jobbet mer och mer. Yrket förflyttas. Idag ligger inriktningen mer på medicin och kroppen. För hjälpte en enbart till med att korrigera glasögon och linser. Idag sköter en maskin det mesta. Jag är intresserad av medicin. Jag är inte kapabel att bli en läkare. Fem år kräver sin tid och sina betyg. Ska givetvis satsa på höga betyg på Folkhögskolan. Läkare kräver enbart A i ämnena. Optiker är ett bra val och ett mål jag vet att jag kan kriga mig till. Inte ge upp. Om några år har jag mitt betyg från universitetet och licens för att utföra yrket. Bara jag är mitt största hinder

Finns även möjligheter till jobb för en optiker. Behovet finns. Funderade ett tag på ekonomi. Utslagningen på arbetsmarknaden är större, konkurrensen högre. Som att studera till socionom. Något alla väljer. Vill kunna ha utsikterna för ett jobb i framtiden.  Nu ska vi ta ett steg i taget. Ansökan är inne. Väntar nu på kontakt från skolan.

Jag är urusel på rubriker.  Pretty lousy I tell ya.

Kollade lite på Melodifestivalen i lördags. Är rätt anti. Ser inte något syfte att rösta på en musikfestival som går på Sveriges Statliga Television, licens-tv. Betalar licensen. Något ska jag få ut av mitt ofrivilliga medlemskap. Då har jag rätten att kritisera Melodifestivalen. 

Det som gnager i min hjärna är vilket uselt manus programledarna tilldelats. Även Eurovision Song Contest förra året i Malmö levererade usel svensk politisk korrekt humor i världsklass. Det blir så när några från Södertörns högskola dikterar vad som anses folkligt. Även om normen för folkligheten tas från Södermalm. Det som SoFos boende anser som bra humor dikterar vad som är bra humor ute i Sverige. Utanför Brommas villaområden och Södermalm. Kanske bara är jag som anser att det är jävligt torr humor, mungiporna reagerar inte. Något desperat skratt för att det inte ska bli en pinsam tystnad. Publiken skrattar dock som roboten i Steven Spielbergs A1. Artificial Intelligence. Ännu läskigare skratt än det Hayly Joel Osment hulkade fram. Jag gråter nästan av rädsla för mina medmänniskors humorlösa sinne. Ett litet exempel. Björn Gustavsson gör en comeback. Han viftar lite på foten. Publiken jublar hejdlöst. En kvinna längst back tar av sig tröjan och snurrar den med ena handen över huvudet tjoandes samtidigt som hon gråter hysteriskt över hans sanslösa humor och kroppsspråk. Björn G säger några meningar till publikens skratt. En medelålders man svimmar av att vara star strucked. Tacka vet jag Frech Prince of Bel Air.

Jag skyller på den politiska korrekthet som tagit ett starkt grepp om Sverige. Alla är lättkränkta. Att Family Guy får sändas på kanal 6 är en gåta. Med risken att kränka eller framstå som  en "dödsknarkarrasist" blir humorn så här bajsnödig och mysigt tillrättalagd  bara Södermalm kan leverera. Ute i stugorna undrar medborgarna, skattebetalarna. Vad fan är det vi betalar för? Folkfest för kommunpamparna me, vi då? Vi som står för notan.

NÄSTA AVSNITT: Då avhandlingar jag valet av årets värdar. 

Jag har blivit Facebookvän med en av deltagarna i årets Farmen. Tycker till och från att det är lite av en stämpel att en är en tönt om en blir vän online med individer en inte känner privat. Nu tar hon samtal och kommentarer i hennes fält. Vill vara med och diskutera. Vilket jag inte kan vara om hon inte lagt till mig. Önskar även att BK och Fikri ska komma till final. BK som jag uppenbarligen sände en förfrågan till. Visst är hon hatad på nätet. Vad skulle Farmen egentligen vara om deltagarna inte spelade ett spel, intrigerar och skapade konflikter? Rent tråkigt. En dokusåpa ska skapa diskussioner och upprörda känslor. Så jag gillar BK, Cornelia, Zimzon och Fikri.

Nu är det i och för sig löjligt att följa  själva Farmen. Aldrig sett en dokusåpa innan. Av någon anledning fastnade jag för årets upplaga. Har inte sett alla avsnitt. Följer Farmen lite till och från. Blir de avsnitt det blir. Ska se på Söndag. Vem åker? BK eller Cornelia.  

Jag äter Cymbalt mot ångest. En intressant bieffekt av medicinen är livliga drömmar. Absurda drömmar. Kommer även ihåg drömmarna när jag vaknar. Delar av den dröm som pågått under natten. Blir suddigare desto mer av dagen som går. Just när jag vaknar är jag säker på att drömmen ägt rum. En gång vaknade jag och var förbannad på min bror. Rätt säker på att situationen ägt rum. Tänkte ringa till honom och skälla ut honom i verkligheten. Till slut kom jag på att det aldrig ägt rum, drömmen. När jag höll i mobilen och tänkte ta fram hans nummer. Då plingade det till i mitt medvetna tillstånd. Drömmen var overklig, vilket gav en hint. Är inte direkt ett geni när jag nyligen vaknat. Tar ett tag för hjärnan att koppla.

Utöver livliga drömmar som skulle utgöra bra noveller har Cymbalta inte hjälpt speciellt. Drömmarna är livliga som sagt. Tenderar till ren skräck. Ibland behagliga, oftast obehagliga. I drömmarna kan jag flyga. Vilket är återkommande. Tar sats, springer, flaxar med armarna, upp och iväg. Dessvärre kan jag inte navigera och risken finns att jag inte kan flyga i siuationer då nöden kräver.  Som att en mobb jagar mig eller om jag rymmer från ett fängelse. Rymma är att ta i, svängdörrar. Kan komma och gå. När jag lämnar fängelset sätts larmet igång och dialogpoliser jagar en.

Life Unexpected